denbrunettafelicia

jag vaknade oh sov , vaknade oh sov , oh höll på så hela natten för se om du levde.

men sen vid ungefär 04.35 började du få ryckningar, jag klappade dej , oh tog upp dej i min famn.

sen började du låta oh då sprang jag ut till mamma,

hon sa att du höll på att dö.

jag ville inte tro mina öron , jag vet att du ha mått dåligt oh att du kunde dö då,

vi gav dej medicin , dagligen , morgon , eftermiddag , kväll.

de va den andra medicinen du inte tålde.

jag tänker tillbaka på alla minnen, i sommras när jag oh emme va ute med dej , sen höll du på oh rymma från oss, du mådde så bra då.

men de va i september du började nysa oh hosta.

jag kan inte fatta att du ha lämnat oss.

men vi kunde nog bota de tidigare , vi kom i sista minuten med den medicinen,

om vi botade de , skulle jag inte sitta här på min säng oh gråta , då skulle jag sitta på golvet oh prata med dej.

Jag älskar dej oh kommer alltid att göra,

jag saknar dej varenda minut som går , oh tårana bara rinner oh rinner.

du va älskad utav många oh en bra vän oh prata med när man behövde prata med någon.

Jag älskar dej nu,då oh föralltid.

men du kommer alltid finnas hos mej nalle , i mitt hjärta !